måndag 6 augusti 2012

BODY WORLDS Nu blir jag rädd 2

Det andra som gjorde mig rädd var en utställning som nyligen öppnats i Södertälje med rubriken  Body Worlds.
Den utgörs av verkliga människor som donerat (sålt?) sina kroppar till en sorts plastbehandling för att som preparerade lik kunna  ställas ut och beskådas, till senor och nerver, muskler och hjärna.
Man menar i marknadsföringen att detta möjliggör för oss att verkligen lära känna människokroppen och man talar till och med om utställningen som en hyllning till livet.

I SR:s Kulturnytt ställer man sig frågan om detta är spektakulär underhållning eller om det är folkbildning.

Jag tvekar inte ett ögonblick att påstå att det är grov spektakulär underhållning. I dagens läge finns alla möjligheter att tekniskt framställa människokroppen till beskådande i bildningssyfte, om det är det man är ute efter.
Men det räcker tydligen inte. Man lägger till detta makabra inslag att det faktiskt är "levande" människor i likform, som vi ser, något som ger en sorts ökad kittlande dramatik till det vi upplever.

Jag blir så rädd. Och jag blir så ledsen. Har vi gått över alla etiska gränser i vår kommersialiserade underhållningsvärld? Är vi fullständigt förförda? Kan vi vänja oss vid allt?
Kan nu allting, faktiskt allting, säljas och köpas? Är allting till salu?
Jag blir rädd.
Och jag blir verkligen ledsen.
 

1 kommentar:

  1. Hej Ingela!
    Jag har tänkt mycket på dig och dina kloka ord.
    Härligt att kunna följa dem här också och ha en del av dig i mitt liv även om vi ej pratar.

    ...denna utställningen finner jag också ruskigt obehaglig. Det känns högst oetiskt.

    Hoppas allt är väl med dig och att du snart skriver mer på denna sidan!

    /Cecilia Andersson

    SvaraRadera